Dutch Northern Renaissance Painter, ca.1472-1533 North Netherlandish painter, designer and woodcutter. He was the brother of Cornelis Buys I ( fl 1490-1524), who is usually identified as the MASTER OF ALKMAAR (see MASTERS, ANONYMOUS, AND MONOGRAMMISTS,   Related Paintings of CORNELISZ VAN OOSTSANEN, Jacob :. | Ecce Homo dfdf | Triptych of the Adoration of the Magi fd | Sts Christopher and Anthony dfg | Saul and the Witch of Endor dfg | Crucifixion with Donors and Saints fdg |
Related Artists:
Simone Pignoni
Simone Pignoni (April 17, 1611 - December 16, 1698) was an Italian painter of the Baroque period. He apprenticed with Fabrizio Boschi, then with the more academic and puritanical Domenico Passignano, and finally with Francesco Furini. He is best known for painting in a style reminiscent of the morbidly sensual Furini. Reflective of this obsession is his self-portrait, c. 1650, in which he depicts himself building up a plump naked female from a skeleton. The biographer Baldinucci, in what little he notes of the painter, recalls him as the scandalous imitator of (Furini's) licentious inventions. A more complete biography was recorded by his pupil Giovanni Camillo Sagrestani. Described as endowed with a bizarre and amenable intelligence, Pignoni apparently had a late-life conversion to more pious painting. There is one episode recalled that during a serious illness because in his life he had focused on studying about female forms, and (now) having resigned himself to the impending infinity, his spiritual father urged him to purge those errors with the flame, and once guided by a good disposition, he suddenly was cured by the Lord. It must be noted that Baldinucci's biography of Furini, also recorded a similar, near-death renunciation of his art of the naked figure. Among his more conventional works are a St. Agatha cured by St. Peter (attributed) in the Museo Civico di Trieste. A St. Louis providing a banquet for the poor (c. 1682) now in the church of Santa Felicita in Florence, commissioned by Conte Luigi Gucciardini. A Madonna and child in glory with archangels Saints Michael and Raphael in battle armor and San Antonio of Padua (1671) for the Cappella di San Michele in Santissima Annunziata. He painted an Allegory of Peace in Palazzo Vecchio. A Penitent Magdalen has been attributed to Pignoni is found in the Pitti Palace. In San Bartolomeo in Monteoliveto, he painted a Madonna appearing to Blessed Bernardo Tolomeo.
Chase, William Merritt
American Impressionist Painter, 1849-1916 American painter and printmaker. He received his early training in Indianapolis from the portrait painter Barton S. Hays (1826-75). In 1869 he went to New York to study at the National Academy of Design where he exhibited in 1871. That year he joined his family in St Louis, where John Mulvaney (1844-1906) encouraged him to study in Munich. With the support of several local patrons, enabling him to live abroad for the next six years, Chase entered the K?nigliche Akademie in Munich in 1872. Among his teachers were Alexander von Wagner (1838-1919), Karl Theodor von Piloty and Wilhelm von Diez (1839-1907). Chase also admired the work of Wilhelm Leibl. The school emphasized bravura brushwork, a technique that became integral to Chase's style, favoured a dark palette and encouraged the study of Old Master painters, particularly Diego Vel?zquez and Frans Hals. Among Chase's friends in Munich were the American artists Walter Shirlaw, J. Frank Currier and Frederick Dielman (1847-1935),
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.